ronnyolander

Ronny Olander har frågat mig om märkning av kött- och mejeriprodukter från djur som har utfordrats med genmodifierat foder.

Förordningen om märkning och spårbarhet av livsmedel och foder (EG) nr 1830/2003 täcker alla GMO inom EU. Syftet är att dokumentation om den genetiska modifieringen skall följa en GMO från utsäde, genom skörd till livsmedels- och foderråvara och slutligen till färdig produkt i konsumtionsledet, kött- och mejeriprodukter undantagna.

Gentekniklagstiftningen inom EU är delvis integrerad i livsmedels- och fodersäkerhetslagstiftningen och producenterna måste påvisa en tänkt produkts säkerhet. Utöver detta försöker lagstiftningen möta konsumenternas oro genom noggranna kontroller, märkning och krav på spårbarhet av den genmodifierade organismen och produkter där GMO faktiskt är ingredienser. Om vi bortser från att foder inte är en egentlig ingrediens i de resulterande kött- och mejeriprodukterna, och därmed faktiskt faller utanför märkningslagstiftningen, så skulle märkningskrav av kött- och mejeriprodukter medföra en rad långtgående och oönskade konsekvenser:

Det kan antas att en sådan regel skulle omfatta djurets hela livskonsumtion av foder. Man kan då fråga sig följande: Under maximalt hur många dagar under livet och senast hur långt innan slakt, skulle ett djur få äta foder med en viss inblandning av genmodifierade råvaror för att märkning inte skulle behövas? Foder garanterat fri från genmodifierade råvaror börjar dessutom bli en bristvara och priset för sådant ökar ständigt. Om nästan alla animalieprodukter utom ekologiska märks riskerar märkningen i slutändan uppfattas som meningslös för konsumenten.

Det skulle bli mycket svårt att kontrollera att genteknikmärkningen av animalieprodukter följs i alla led i produktionskedjan. Enligt Livsmedelsverket kan krav om genteknikmärkning av animalieprodukter därför aldrig garantera konsumenten en tillförlitlig märkning. Detta skulle undergräva förtroendet för märkningen i konsumentledet.

Särhållning av djur, slaktkroppar och produkter skulle innebära en fördyring av produktionen. I vissa fall även en belastning för miljön i och med dubbla transporter, ytterligare behov av förpackningar etc.

I denna fråga måste konsumenternas rätt att göra informerade val vägas mot att märkning kan bli vilseledande för konsumenterna, dyr för företagen samtidigt som märkningen kan skapa förväntningar som inte kan uppfyllas. Jag vill i detta sammanhang framhålla möjligheten med positiv märkning. De producenter som lyckas med produktion utan att använda sig av foder med genmodifierade råvaror har här en möjlighet. Om efterfrågan för sådana produkter finns kommer dessa producenter att vinna marknadsandelar.

Stockholm den 24 januari 2007

Eskil Erlandsson