ronnyolander

Vid deklarationen i våras fick småhusägarna runt om i landet se det nya taxeringsvärdet för sina hus. Många fick en obehaglig överraskning, när de fick se att fastighetsskatten var höjd. Löftet från de borgerliga partierna i valrörelsen var att slopa fastighetsskatten.
I stället för att slopa fastighetsskatten som den borgerliga regeringen lovade i valrörelsen så har just denna skatt höjts i landets samtliga kommuner. Vid 2009 års taxering av småhus stiger taxeringsvärdena med 32 procent och som en följd av detta så kommer skatten att höjas för 58 procent av landets småhusägare. Detta framkommer i den rapport som SCB har utfört på uppmaning av Villaägarna.

Inför valet 2006 var borgarna eniga om att fastighetsskatten var en orättvis och orättfärdig skatt som skulle tas bort, för alla. Effekten blev inte den avsedda. Istället kan vi konstatera att fastighetsskatten blev högre för de som behövde det minst.

I Finanspolitiska rådets rapport "Svensk finanspolitik" ger nationalekonomen Lars Calmfors svidande kritik mot flera av borgarnas ekonomiska reformer. Calmfors konstaterar att sänkningen av fastighetskatten bidrar till en ökad inkomst- och förmögenhetsspridning utan att ge några sysselsättningsvinster. Var ligger rättvisan i den politiken?
Stabilitet och förutsägbarhet är två av de viktigaste faktorerna för att vi ska kunna ha en bra privatekonomi och bygga för framtiden.

Mona Sahlin gav tydliga besked i sitt tal under Almedalsveckan på Gotland, med en socialdemokratisk regering kommer inte att fastighetskatten höjas för vanliga villaägare. Däremot kommer skatten att höjas med en procent för de fastigheter som är taxerade till över fem miljoner kronor.

Vi vill även återinföra begränsningsregeln om max fyra procent av inkomsten i fastighetsskatt. Det är positivt för de fastighetsägare som har låga inkomster. Vi är övertygade om att det finns en bred uppslutning bakom ett sådant förslag.

För trots att vi hela tiden ställt oss kritiska till borgarnas nya fastighetsskattsystem, tror vi inte det är en hållbar lösning att byta system så fort den politiska makten skiftar. Vi vill ha en kontinuitet den svenska politiken.

De borgerligas omvända Robin Hood politik fortsätter. Det var många som trodde på de borgerliga partiernas löften om sänkt fastighetsskatt. Majoriteten av dem har anledning till att känna sig grundlurade idag. Det hjälpte inte dem som behövde det mest, låg och - medelinkomsttagare.

Fastighetsskattereformen är ett nytt pinsamt politiskt nederlag för borgarna. De kommer aldrig stå på medelsvenssons sida, de är och kommer alltid vara ett parti för de välbärgade få.

Almedalsveckan var på många sätt intressant med 660 seminarium och träffpunkter, utspel och markeringar, reflexioner i massmedias tolkningar, där diskuterades bland annat , om att ,finns det en nordisk modell eller blir de eller är de nationella i avseendet flexicuritymodelllen.
Vad det gäller flexicurity kan man inte enbart tolka att det finns en nordisk modell rakt över. Exempelvis säger både de danska facken som arbetsgivarna att varje land måste ordna sin egen flexicuritymodell själv.
Inom norden har vi i försäkringsmodellen som i många delar liknar varandra men i det kan man inte tolka in att vi har en gemensam. Exempelvis i den danska har de höga ersättningsnivåer men en betydligt skarpare arbetsrätt vad det gäller anställningsskyddet. I Finland och Norge har man som exempel helt annan sämre arbetsskadeförsäkring än i Sverige för att nämna några exempel.
Vad det gäller frågor kring arbetslivet kan arbetsmarknadsorganisationerna i de nordiska länderna har gemensamma uppfattningar som vi inte längre har i Sverige, typ kollektivavtalens betydelse. Det är svårt att tro att danska arbetsgivareorganisationen skulle driva frågan om Lavall som svenskt näringsliv har gjort i Sverige.

Visst är det konstigt att när Försäkringskassan börjar tillämpa de nya sjukförsäkringsreglerna för hur de skall hantera sjukfallen enligt borgarnas rehabkedja blir det problem. När massmedia uppmärksammar vilka negativa konsekvenser det får för personer med svåra sjukdommar säger den borgerliga regeringen att så skall inte tillämplingen ske.

Vi från oppositionen varnade precis för detta när frågan behandlades i riksdagen. Men då viftades det bara bort med enkla förklaringar och det var "så bra med tydliga och klara regler" var argumentet.

Den nya rehabkedjan som borgarna kokt ihopa är sammantaget inget bra, varken för de försäkrade eller för försäkringen som sådan.

Det är bra att regeringen reagerar nu men man kan inte skylla på försäkringskassan som tillämpar besluten som fattas i riksdagen.

Regeringen borde göra helt om i frågan och förpassa hela frågan om sjukförsäkringen till den parlamentarisk utredning som länge har avviserat skall tillsättas. Då skulle vi verkligen kunna göra de nödvändiga djupanalyser som krävs för en humanitär och mänsklig tillämpling av sjukförsäkringen som famtiden kommer att kräva ur olika synpunkter.

Musen som rött till.

Respekten för Irlands nej måste värderas högt bland EU ,s medlemsländer. Det gäller både svenska politiker och de andra medlemsländernas. Nu handlar det inte om att försöka få den lille i detta fall Irland att bocka sig för de andra länderna, inklusive Sverige utan att föra en dialog där man verkligen försöka förstå och förklara till sig varför det blev ett Nej. I massmedia läser man en del borgarna och andra som säger skall verkligen en så liten del av EU,s 500 miljoner få bestämma hur framtiden skall gestalta sig.

Nu är det bara så att Polen, Tyskland, Frankrike, England med flera tänker till. Helt plötsligt så är det halva befolkningen i EU,s medlemländer som funderar om hur man kan gå vidare i ratificeringsprocessen av Lissabonnfördraget.

Sverige som ett framsynt land kan nu inte bara säga via statsminstern Fredrik Rehnfeldt att det är bara till att köra på. Hittills så har den borgerliga regeringen haft denna attityd och det är bara att beklaga..

Människor skall inte underskattas, många tänker även på betydelsen av att faller den svenska modellen via svenska kollektivavtal på svenska arbetsplatser faller också den svenska modellen via den generella välfärden som är så viktigt för de allra flesta. I alla fall alla dem  som inte har plånboken full av pengar utan måste se helheten i plånboken och att den skall även räcka den sista veckan i månaden.

Den fjärde veckan kan annars bli en mardröm, därför är det viktigt att man skall betala skatt efter bärighet innebärande att vissa som jag måste vara bered att även betala statlig skatt. Detta är helt okej, för att det är viktigare att hålla samman samhället än att vissa storkapitalister skall må gott och andra betydligt sämre.

Alla barn är lika mycket värde, de är vår framtid, och de förtjänar en bättre värld att få leva i, det bästa måste vara förunnat de allra flesta att jobba för ett bättre samhälle med allas bästa för ögonen.

Ronny Olander

Riksdagsledamot(s)