Enkel fråga till minister om ID-handlingar för utländs medborgare

Fråga till statsråd


Till integrationsminister Nyamko Sabuni (fp)


ID-kort till utländska medborgare i Sverige

  

Utländska medborgare bosatta i Sverige har hamnat i något som kan liknas vid en Moment 22-situation när det gäller möjligheten att styrka sin identitet genom ett utfärdat ID-kort. Sedan 30 april i år går det inte längre att beställa ID-kort via Svensk Kassaservice. Migrationsverket utfärdar inga ID-kort. Bankerna har inget uttalat samhällsansvar att förse utländska medborgare med permanent uppehållstillstånd med svenskt ID-kort. Den av regeringen tillsatta utredningen föreslog att polisen ska kunna utfärda ID-kort för utländska medborgare. Men det har polisen motsatt sig.


I ett frågesvar till Eva-Lena Jansson (s) har integrationsministern meddelat att ansvarsfrågan bereds i Regeringskansliet och att ett ställningstagande presenteras i budgetpropositionen för år 2009. Det innebär att en lösning när det gäller ansvaret för utfärdande av ID-kort för utländska medborgare kan vara beslutad och verkställd först någon gång under 2009. I väntan på en lösning av ansvarsfrågan har därför många utländska medborgare boende i Sverige stora svårigheter att kunna styrka sin identitet.

  

Jag vill därför fråga integrationsministern vilka besked och råd hon kan ge till alla de utländska medborgare boende i Sverige som nu inte kan få ett ID-kort utfärdat i väntan på att regeringen presenterat förslag och riksdagen beslutat om ansvarsfrågan.


Ronny olander
rik(s)dagledamot


Trondheimsmodellens vara eller ej?

När man besöker fackexpeditioner och Folkets hus får man många gånger bevittna kampen för hundra år sedan om 8 timmars arbetsdag, rättvisa. Solidaritet, broderskap och jämlikhet står det vackert broderat på fanorna. Alltid förundras man över kampen om 8 arbetsdag som blev verklighet många, många år senare.

Deras dröm om ett bättre samhälle som skulle kunna uppnås genom att arbetet tog en tredjedel, sova en och familjen den tredjedel först då skulle det vara möjligt att förena samhälles krav och vidareutveckling samt min personliga.
Det handlar inte om kronor och ören utan om framtidsvision om det bästa livet för alla.
I den drömmen är det rimligt att ställa sig positiv till LO-kongressen krav och beslut. Allt går inte att genomföra omedelbart med själva visionen går att ta till sig bättre.
Inkomstbortfallsprincipen har varit bärande i våra trygghetssystem och skall så förbli.
Vidare vet alla att man vinner valet mellan valen, alltså 2008 vinns valet 2010. En gammal sanning som fortfarande är bärande och det är här som kommunikationsproblemet uppstår enligt vårt synsätt. Jag har under resor och kontakter med parti-och fackliga vänner landet runt alltför ofta stött på frågor kring vår politik och vad som gäller.


Ofta har man under långa stunder försökt förklara upplägget om rådslagsgrupperna mera fria ställning att bjuda in till bredd diskussion, riksdagsgruppens uppgift samt vägledande politiken och ställningstagande samt fattade och gällande beslut från partikongresser och förtroenderådet.

Almedalsveckan var på många sätt intressant med 660 seminarium och träffpunkter, utspel och markeringar, reflexioner i massmedias tolkningar.
Några sådan kan vara följande, LO, s funderingar på Trondheims modell inför valet 2010.

Innebärande att om LO i Sverige skulle göra samma sak som LO-facken i Trondheim som ställde upp sina krav på ett informationsblad till sina medlemmar vad de olika partierna tyckte i olika frågor och därigenom brett gav indirekt en sakupplysning dels vad LO själva tyckte samt var de olika partierna stod i frågorna.

Blir det verklighet även i Sverige bör SAP fundera på sin hållning i relation till nyligen fattade beslut på LO kongressen vad det gäller våra trygghetssystem. Om bortre gränser, inkomstbortfallsprincipen, generationskontraktet och betal skatt efter bärighet.


Valfrihet i de rikas värld eller auktion på de mest utsatta.

Valfrihet i de rikas tecken

När statsministern Fredrik Reinfeldt låter tillkännagiva i Almedalen om moderaterna innersta tankar om den stora valfrihetsreformen genom sänkta skatter kan det låta lockande.

Sedan en lång tid tillbaka används exemplen som varje dag sliter hårt ex, sjuksköterskor, vårdpersonal, byggnadsarbetare, poliser m, fl.

Men det är inte här som den stora valfriheten får sin kärna utan tanken är att du själv skall bestämma vad jobbavdraget och skattesänkningen skall användas till.


Eftersom det i den borgerliga regeringens ögon inte pensionärerna jobbar får de noll kronor även denna gång. De har fortfarande inte begripit att pension är uppskjuten lön.

Men andra ord är vi på väg till det nya samhället där vi skall byta vårdcheckar mot sjukvård och omsorg, skolpeng till skolans elever, skatteavdrag till hushållsnära tjänster, samma fastighetskatt för alla oaktat om du bor i slott eller koja.

Människor är individer med olika behov, alla passar inte in i samma tröja, skor utbildning eller arbete, osv.

Vägen till 2/3 dels samhället går i expressfart och det innebär att de som har mest också får mest.

Politikerna skall inte lägga sig i människors vardag, detta mantra basuneras ut med glöd och entusiasmen från alla glada borgerliga debattörer.

Slutkontentan blir att för ett antal år sedan såldes i Sverige faderlösa barn, gamlingar, handikappade och sjuka på auktion till den som bjöd minst för då fick kommunen lägsta kostnaden.

Idag blir det förfinat, den som bjuder lägst anbud får uppdraget, privatiseringen eller avregleringen. Vad blir skillnaden mellan då och nu?
Slutresultatet blir detsamma, den som bjuder lägst får tjänsten och frågan måste ställas innan 2010, om ord som solidaritet och generationskontraktets innebörd att vi skall ställa upp för varandra under livets gång är livsavgörande för kvalitet och omsorg till varandra och om varandra.


FRA-igen

Hög tid för den borgerliga regeringen att bekänna färg


Ingen fråga har på länge väckt en så intensiv debatt som FRA-lagen. FRA-lagen är ett historiskt övervakningssteg som saknar motstycke i det moderna Sveriges historia . Den säkerhetspolitik som dagens moderatledda regering bedriver är ologisk och obegriplig, och dessutom utan folklig förankring.  För första gången får staten möjlighet att följa, läsa och avlyssna alla medborgares telefonsamtal, sms, e-post, chattinlägg, hemsidesbesök och annan telefon- och datatrafik i kabel över Sveriges gränser. Under sommaren har regeringen haft fullt upp med att försvara sig för angreppen mot den förda politiken. Angreppen har inte varit från de traditionella opponenterna utan varit ett brett angrepp från organisationer och enskilda som annars inte befunnit sig på den politiska arenan. I DN debatt den 4 augusti kunde vi dessutom läsa om tung kritik från de egna leden. Det är på hög tid att den borgerliga regeringen talar klarspråk till både de egna medarbetarna såväl som till vanliga medborgare, politiker och akademiker osv.


Debatten i DN och AIP om bortre gräns och ökad kontroll av arbetslösa

Högt till tak i partiet - kommentar till en försöksballong.

På DN Debatt den 19 juli tänker Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo högt om arbetslöshetsförsäkringen. Vi tolkar det som att man skickar upp en försöksballong. Och inget ont i det. Vårt rådslagsarbete bygger på öppenhet och omprövning och mycket i artikeln är bra.

När vi nu väljer att kommentera delar av artikeln är vi väl medvetna om att en del älskar att tolka sådant som ett rosornas krig. Men så är det inte. Vi agerar utifrån att vi är ett parti med högt till tak där vi även vågar bryta åsikter med varandra offentligt. Vi tar fasta på Mona Sahlins ord på extrakongressen om att vara kärleksfulla kritiker till partiet och att vi inte alla behöver tycka samma sak.

Det är framför allt två punkter i artikeln vi är skeptiska till:

förslagen om behovet av att införa en bortre gräns i arbetslöshetsförsäkringen och att vi skulle behöva ytterligare skärpa kontrollen av de arbetslösa.

Ur AIP nummer 30 2008 den 4 augusti

De här förslagen riskerar att misstolkas som att vi köper den borgerliga regeringens nidbild av lata arbetslösa som inte vill göra rätt för sig. Något som varken gagnar de arbetslösa, vårt parti eller Sveriges framtid som tillväxt- och välfärdsland. Det vi snarare tycker borde ifrågasättas är om den kontroll, press och skuld som den borgerliga regeringen sätter på de sjuka och arbetslösa är rimlig.

Som förslagen i artikeln är formulerade kan de dessutom olyckligt tolkas som en polemik till den strax före artikelns publicerande avslutade LO-kongressen.

Socialdemokratins styrka är och har alltid varit tilltron till människor. Gör din plikt och kräv din rätt blir aldrig omodernt. Det är mycket som vi både kan och ska ompröva. Arbetarrörelsen har alltid varit pragmatisk. Men ska vi ha hårdare kontroll och bortre gränser i våra trygghetssystem måste vi kunna motivera varför, annars blir resultat bara att vi utlämnar och skuldsätter den enskilde.

Vi är för övrigt helt överens med Österberg - Astudillo i deras skarpa kritik av regeringens brist på arbetsmarknadspolitik och hantering av a-kassan. Och vi är helt säkert även överens om att vi innan vi har något bättre alternativ ska vi hålla fast vid inkomstbortfallsprincipen och generationskontraktet. Och att alla ska betala skatt efter bärighet, alla ska betala in till socialförsäkringarna och att alla ska få ut sin rättmätiga del i förhållande till det.

Riksdagsledamöterna och ledamöterna i Socialförsäkringsutskottet

Ronny Olander (s)

Siw Wittgren-Ahl (s)
Kurt Kvarnström(s)


Roskildefreden för 350 år sedan

Här finner du frågan som jag ställde till regeringen om händelserna i Roskilde för 350 år sedan

Skriftlig fråga 2007/08:894

den 5 mars

Fråga

2007/08:894 350-årsminnet av freden i Roskilde

av Ronny Olander (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Den 26 februari 1658 undertecknades fredsfördraget mellan Danmark och Sverige i Roskilde. Danmark förlorade en tredjedel av sitt rike och Sverige erhöll som "krigsbyte" bland annat Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. Med några undantag fick Sverige då sina nuvarande gränser.

Det är således i år 350 år sedan denna för såväl Sverige som Danmark värdefulla fred slöts. Vikten av denna fred kan inte nog understrykas. Landskapen Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän - och dess befolkningar - blev svenska. Integrationen i det svenska samhället har sedan dess framgångsrikt utvecklats. Under de senaste åren har dessutom integrationen och utbytet mellan de båda fredsslutande grannländerna ökat avsevärt genom den allt intimare samverkan och regionutveckling som sker i Öresundsregionen.

350-årsminnet av freden i Roskilde uppmärksammas i Danmark bland annat i form av utställningar i Roskilde. I Sverige uppmärksammas freden regionalt i form av olika aktiviteter, bland annat i Skåne, Blekinge och Bohuslän. Eftersom freden i Roskilde kom att spela en avgörande roll för formandet av Sveriges nuvarande gränser, integration och identitet borde minnet av denna 350-åriga fred uppmärksammas på nationell nivå genom någon form av "bemärkelse". Ett jämförbart exempel är 100-årsminnet av unionsupplösningen med Norge 1905, som ju på olika sätt högtidlighölls på nationell nivå i Sverige 2005.

Jag vill därför fråga statsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att på nationell nivå uppmärksamma 350-årsminnet av freden i Roskilde 1658 då Sverige i princip fick sina nuvarande gränser.


Inkom: 2008-03-05
Överlämnad till Utrikesminister Carl Bildt (m).
Besvarad: 2008-03-12



Läs svaret här nere


Svar på skriftlig fråga 2007/08:894

den 12 mars

Svar på frågorna

2007/08:894 350-årsminnet av freden i Roskilde

2007/08:917 Uppmärksammande av Roskildefreden

Utrikesminister Carl Bildt

Christin Hagberg och Ronny Olander har frågat statsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att uppmärksamma 350-årsminnet av Roskildefreden. Frågorna har överlämnats till mig och jag besvarar dem i ett gemensamt svar. Jag vill också hänvisa till mitt svar i förra veckan på en liknande fråga från riksdagsledamoten Hans Wallmark.

Frågeställarna erinrar om märkesåret 1809 och markerandet av upplösningen av unionen mellan Norge och Sverige 1905. Planeringen av märkesåret 1809 sker i nära svenskt-finskt samarbete och detsamma gällde för Norge vid markerandet av unionsupplösningen.

Ronny Olander framhåller i sin fråga att 350-årsminnet av Roskildefreden uppmärksammades i Roskilde. På årsdagen av freden, den 26 februari, hölls en minnesgudstjänst i Roskilde domkyrka. Efter gudstjänsten öppnades en utställning om freden på Roskilde museum. Kronprins Frederik och danske kulturministern Brian Mikkelsen deltog i högtidligheterna. Sverige representerades av ambassadör Lars Grundberg, som invigningstalade på utställningen. Ambassadör Grundberg deltog även i slutet av oktober tillsammans med svensk militär i 350-årsminnet av den svenska arméns stormning av dåvarande Frederiksodde på Jylland.

I mitt tidigare svar till Hans Wallmark beskrev jag några av de arrangemang som svenska  kulturinstitutioner avser att genomföra under innevarande år för att fästa uppmärksamhet på freden i Roskilde.

Såväl Christin Hagberg som Ronny Olander framhåller att en gemensam region kring Öresund håller på att växa fram. Jag delar helt synen på det positiva i denna utveckling. Integrationen i Öresundsregionen innebär att danskar och svenskar kommer nära varandra i det dagliga livet, att den ekonomiska tillväxten stärks och att invånarna i regionen får större valfrihet, inte minst vad gäller arbetsmöjligheter.


Inkom: 2008-03-05
Överlämnad till Utrikesminister Carl Bildt (m).
Besvarad: 2008-03-12