ronnyolander

Valfrihet i de rikas tecken

När statsministern Fredrik Reinfeldt låter tillkännagiva i Almedalen om moderaterna innersta tankar om den stora valfrihetsreformen genom sänkta skatter kan det låta lockande.

Sedan en lång tid tillbaka används exemplen som varje dag sliter hårt ex, sjuksköterskor, vårdpersonal, byggnadsarbetare, poliser m, fl.

Men det är inte här som den stora valfriheten får sin kärna utan tanken är att du själv skall bestämma vad jobbavdraget och skattesänkningen skall användas till.

Eftersom det i den borgerliga regeringens ögon inte pensionärerna jobbar får de noll kronor även denna gång. De har fortfarande inte begripit att pension är uppskjuten lön.

Men andra ord är vi på väg till det nya samhället där vi skall byta vårdcheckar mot sjukvård och omsorg, skolpeng till skolans elever, skatteavdrag till hushållsnära tjänster, samma fastighetskatt för alla oaktat om du bor i slott eller koja.

Människor är individer med olika behov, alla passar inte in i samma tröja, skor utbildning eller arbete, osv.

Vägen till 2/3 dels samhället går i expressfart och det innebär att de som har mest också får mest.

Politikerna skall inte lägga sig i människors vardag, detta mantra basuneras ut med glöd och entusiasmen från alla glada borgerliga debattörer.

Slutkontentan blir att för ett antal år sedan såldes i Sverige faderlösa barn, gamlingar, handikappade och sjuka på auktion till den som bjöd minst för då fick kommunen lägsta kostnaden.

Idag blir det förfinat, den som bjuder lägst anbud får uppdraget, privatiseringen eller avregleringen. Vad blir skillnaden mellan då och nu?
Slutresultatet blir detsamma, den som bjuder lägst får tjänsten och frågan måste ställas innan 2010, om ord som solidaritet och generationskontraktets innebörd att vi skall ställa upp för varandra under livets gång är livsavgörande för kvalitet och omsorg till varandra och om varandra.